Den strålande solen hängde högt på himlen över Korpvallen, och marken under de ambitiösa spelarnas fötter var så hård att varje steg studsade tillbaka med en känsla av omedelbar beslutsamhet. Quisling, deras ledare, var dock en man under belägring. Hans senaste laguttagning hade mötts av en tsunami av kritik, och nu var han tvungen att tänka om. Med endast åtta spelare tillgängliga och Shoeten in het Grof satt ur spel av, ja, en mer intim form av modstulenhet, behövde han agera snabbt och smart.
Valet av kapten var ett rutinerat sådant, lika forntida som fotbollen själv. Laget samlas i en ring och den som först misslyckades bolla tillbaka bollen till en lagkamrat skulle bli kapten. Denna gång landade den i famnen på Bjerwen, en klippa till man vars biceps var lika grova som stoltheten i hans ögon. Men trots att bindeln erbjöds honom som en kröning av hans talang, avböjde Bjerwen. Hans armar var för starka, sa han, för en sådan trivial sak som en kaptensbindel. Istället gav han den till van der Haak, en man som varit kapten tidigare - under mindre glansfyllda dagar.
Planen för denna dag var enkel och tydlig. Återgå till en trebackslinje, flytta de Tjång långt bort från det egna målet, och spela med tålamod. Med den nybakade backlinjen bestående av van der Haak, Bjerwen och Vaffanculo, flöt taktiken felfritt som en symfoni, exakt som den var tänkt att göra.
Men i en exakt tidsrymd av fyrtiofem sekunder, vars minne var så snabbflyktigt att det nästan kändes overkligt, gick Bjerwens tålamod till historien. En förhastad spark, stark som ett åsknedslag, skickade bollen på en resa rakt in i det kungliga slottet av motståndare. Quislingen kunde bara stå och titta på när FC Old Boyz triumferande skickade in 1-0 i nätmaskorna.
Skitlivets mittfält hade stärkts av ingen mindre än Gianfranco, och deras käraste nittiotalist, Efterblivan.
Quisling, med ett öga på spelet och ett annat på sina spelare, bestämde att det var dags för förändring. de Tjång, ett yrväder av oregelbundenhet och opredikerbarhet, var sannerligen en fara - för både sig själv och för FC Old Boyz. Men för att minimera risken för eget lag, skickades de Tjång till den yttersta gränsen av spelet, där han nu skulle axla rollen som forward. Ingen visste riktigt vad som skulle komma härnäst, och kanske var det just det som gjorde spelet så fascinerande.
Trots att FC Skitliv spelade i underläge, hade de kontrollen över matchen. Magnifiksson, mannen som aldrig drar sig för att sparka med full kraft om chansen ges, hade en uppsjö av tillfällen att kvittera. Men FC Skitlivs något olyckliga aura tycktes ha förblindat hans precision, och flertalet skott landade utanför målet, djupt in i det tröstlösa kärret.
Men i mitten av den första halvleken, då hoppet började sjunka likt en tung sten i en sjö, dök Efterblivan upp på scenen. Denne gudfader till hockeyfrillor, med en struttande gång och ett leende som kunde tina den kallaste trosan, dök upp på vänsterkanten. Han petade fram en boll till Magnifiksson, en passning som för en kort sekund såg ut att vara förgäves.
Men Magnifiksson vägrade låta chansen gå till spillo. Med en benstomme stark som stål stod han emot motståndarens försök att stoppa honom, och plötsligt var han fri. Och han förvaltade detta friläge med den precision och kraft som endast han kunde och skickade bollen rakt in i nätmaskorna och det var utjämnat.
FC Old Boyz försökte behålla kontrollen över spelet genom att metodiskt passa bollen mellan varandra. Men de räknade inte med det effektiva försvar som FC Skitlivs bakre linje utgjorde.
Samtidigt bombarderade FC Skitliv sina motståndares mål med chanser, vilket resulterade i hörna efter hörna till följd av FC Skitlivs bedrövliga kyla i avgörande lägen. Vaffanculo, med en retsam enkelhet, smekte bollen till Magnifiksson. Men precis som hans fötter, visade sig Magnifikssons gamnacke vara felinställd, vilket ledde till att vi gick till halvtidsvilan med oavgjort i bagaget.
FC Old Boyz tog initiativet när andra halvlek satte igång, och Skitlivet fann sig nödsakade att sätta varje fiber i sina kroppar i arbete under den obarmhärtiga solen. Efter en kort stund började tröttheten och ofokuseringen göra sig kända. En hörna släpptes, till synes obemärkt, vilket ledde till att en Old Boyz-spelare fick fritt skottläge. Skottet avfyrades och Quislingen lyckades, med reflexer lika snabba som en tam hankatt, rädda. Men i nästa stund låg han kvar, sprattlande likt en sköldpadda som hamnat på rygg, och en motståndare nickade in 2-1 på returen.
Men, trots kallduschen blev FC Skitliv bara mer beslutsamma. De ökade trycket på Old Boyz, och Magnifiksson lyckades snappa åt sig bollen på högerkanten. Mot bättre vetande skickade han en lång svepande passning i riktning mot de Tjång. Bollen studsade upp, och de Tjång, i en uppvisning av okonventionell taktik, valde att använda sitt polerade bröst för att kontrollera bollen.
Alla förväntade sig att denna manöver skulle innebära slutet på denna chans, men till publikens och medspelares stora förvåning svingade de Tjång sin fot och skickade bollen kraftfullt mot mål. Bollen vred sig i luften och fann vägen till nätet och utjämnade till 2-2. Det var en mäktig scen, som sent skulle glömmas av de närvarande. En känsla av förundran och eufori fyllde luften.
Kort efter de Tjångs kvittering petade van der Haak bollen vidare till Magnifiksson, som med den osvikliga styrka och precision han blivit vida känd för, sparkade in sitt andra och FC Skitlivs tredje mål. Jublet bland laget och dess fans var öronbedövande.
de Tjång, berömd och ökänd för sitt fysiska spel i offensivt straffområde, fann sig plötsligt i centrum för en ruff behandling strax utanför straffområdet, till följd av en klassisk långboll från Quislingen. Domaren blåste genast för frispark, vilket ledde till en våg av spänd förväntan som svepte över fältet.
"Dio si prenderà cura di questo. Mossa." – ljudet av Vaffanculos röst ekade över Korpvallen. Han hade snappat åt sig bollen, och eftersom ingen förstod vad han sade, accepterade de att det säkert var något uppmuntrande.
Old Boyz ställde upp sin mur. Tre spelare var placerade i muren, medan målvakten, förvirrande nog, ställde sig och täckte samma sida som muren redan skyddade. Vaffanculo, med en knappt märkbar rörelse, skickade bollen glidande över gräset och in i den gapande öppningen vid sidan av muren. Resultatet var nu 2-4 till FC Skitliv, och stämningen på planen var elektrisk. Spänningen var påtaglig. Det här var fotboll på hög nivå, det var en kamp där varje steg kunde förändra utgången.
FC Skitliv var nu på ovanligt territorium. Det är inte ofta de befinner sig i ledning, och Old Boyz visade sig vara allt annat än ofarliga. I ett av deras anfall, visade Gianfranco upp en form av hängivenhet och mod som är sällsynt på fotbollsplanen. Han offrade, bokstavligt talat, sina mest värdefulla ägodelar när han heroiskt kastade sig fram, exponerade sina familjejuveler, i ett försök att skydda sitt mål. En uppvisning i hjärta, kanske till och med till den grad att det gav en ny innebörd åt ordet "bollkänsla".
Ett par minuter senare fick Vaffanculo en inspark på vänsterkanten. FC Old Boyz drog sig tillbaka, förväntade sig ännu en av FC Skitlivs berömda långbollar. Men Quislingen, som en räv som smyger i gräset, ropade till sig bollen från Vaffanculo och returnerade den snabbt. Vaffanculo, å sin sida, ansåg att Quislingen kunde behöva lite motion och placerade bollen ett par meter ifrån norrmannen.
Detta utspelade sig nära mittlinjen på vänstra sidan av planen. När Quislingen äntligen fångade upp bollen och lyckades petar ut den ur spel, fann han sig vid sin egen hörnflagga på den högra sidan. Med smaken av blod i munnen från att ha sprungit 30 meter, kastade han en lång blick efter Vaffanculo innan han, fortfarande andfådd, traskade tillbaka in i sin målbur.
FC Skitliv fortsätter att mata på framåt och Magnifiksson, återigen på högerkanten, levererade en boll till de Tjång, som med en volley lyckades, med mer tur än skicklighet att skicka in bollen till 5-2, bakom en häpen målvakt.
FC Old Boyz får på slutet in en reducering men det ändrade inte mycket på resultatet; FC Skitliv höll sina motståndare på avstånd och vann rättvist.
Magnifiksson, med två mål och två assist, blev rättmätigen utsedd till matchens spelare. En föreställning i toppklass av ett lag som kämpade till sista sekunden, och en individuell prestation som kommer att bli ihågkommen länge.
I och med segern lämnar vi sistaplatsen i ligan och klättrar upp till en tredjeplats av hela fyra lag. Oerhört starkt.
Nästa batalj är mot obesegrade Liljan som avverkade Unatletico med 2-1 igår. Det blir spännande.