Det var en av dessa dagar när vi fick en påminnelse om att livet, precis som fotboll, är sällan en rättvis sport. Trots de hjältemodiga ansträngningarna från FC Skitliv och deras supportrar, förlorade vi matchen med chockerande 1-5.
En del av styrelsen fick agera vårdare och ta med Schoeten in het Grof till Korpvallen för tidig uppvärmning i den brutala värmen och det kanske var ett misstag att vara där 40 minuter innan avspark då dessa förlegade pojkkroppar inte kan hantera varken värme eller fotbollar så länge.
Efterblivan, som tillbringat våren vilse på fjällen och missat futsalcupen, dök upp med en hockeyfrisyr som skulle få självaste Wayne Gretzky att bli grön av avund. Tyvärr kunde inte ens denna praktfulla frisyr förbättra hans tveksamma fotbollskunskaper.
Gianfranco dyker upp strax innan avspark, fnissar lite genom det extremt raka skägget och vaggar ut i skogen för en nervöskissning.
Quislingen i målet, som för övrigt verkar ha inlärningssvårigheter när det kommer till defensiva uppställningar. Han tyckte att två backar var nog, trots den framgångsrika cupturneringen som avslutades med en trebackslinje.
Bjerwen och de Tjång, två tappert kämpande försvarare, bildade den bakre linjen för laget med Laurent Blanck som avbytare. På mittfältet, en plats fylld av kreativitet och strategi, fanns Gianfranco, van der Haak och Shoten in het Grof, med Efterblivan, hockeyfrillans allfader på sidan. Och på topp. Tegera A, mannen med 49 i skostorlek och sedan lagets hopp Magnifiksson som väntade på att få komma in.
Matchens början präglades av ett försök att faktiskt spela fotboll. Ja, det fanns ett lag där ute på det solkyssta fältet som tycktes ha tillräckligt med självrespekt för att försöka göra något som liknade spel. Och låt oss bara säga att det inte var FC Skitliv.
Å andra sidan, när den andra sidan är Unatletico, kända för sitt fina passningsspel och en förmåga att behandla bollen som om den var deras personliga vän, då förvånar det ingen. De försökte veva bollen mellan varandra med en precision som får en att tro att det finns något hopp för fotbollen.
På andra sidan, i FC Skitlivs läger, tycktes de ha missförstått idén om fotboll. Spelet var inte elegant, men det var inte utan sin egen grova charm. En charm som påminde oss om att detta är korpen, där vi spelar för glädjen och inte för att vinna någon skönhetstävling. Inte för att vi inte vill, utan för att vi kan fan inte.
Medan Unatletico fortsatte med sina eleganta samspel, valde FC Skitliv att undvika fotbollsspel helt och hållet.
Men just när vi var på väg att ge upp, i ett ögonblick av ren klarhet, hände något oväntat. de Tjång, troligen mer förvånad över sin egen prestation än någon annan, genombryter på högerkanten. Han skickar iväg en passning som liknar mer ett desperat försök än en genomtänkt aktion.
Passningen är klumpig och oförutsägbar, likt en lottovinst snarare än en produkt av avancerad fotbollskunskap. Men, precis som livet ibland gör, presenterade det en överraskning: Magnifiksson är på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Förmodligen lika chockad som resten av oss över denna oväntade utveckling, samlar han sina krafter, sätter sin fot till bollen och, tro det eller ej, smäller upp den i krysset. Ett ögonblick av ren magi, i en match som mest bestått av tveksamheter.
Det var 1-0 till FC Skitliv, och plötsligt tycktes allting vara möjligt igen. Trots att vi kände oss som om vi var i underläge, trots att vi var utspridda över hela fältet som spillror efter en storm, så hade vi gjort ett mål. Och ibland är det allt som krävs, ett litet ögonblick av ljus i mörkret, för att återfå hoppet.
Men precis som livet självt sällan ger oss tid att smaka på glädjen.
Unatletico börjar begå vad vi på FC Skitliv gillar att kalla "patentintrång". I stället för vägvinnande passningsspel börjar de att skicka långbollar, en strategi som är lika grov som effektiv. Och deras främsta mål för dessa långa och riskabla bollar är ingen annan än vår egen – de Tjång.
Trots det ihärdiga försöket att hålla bollen på marken och skapa något vackert, ser Unatletico sig tvungna att sätta sina principer åt sidan och anpassa sig till de rådande förhållandena. Detta är en taktik som fungerar utmärkt då de Tjång snabbt lyckas frispela deras forward Tim som förnedrar Quislingen i målet. Inte bara en gång, utan två gånger och när domaren blåser i sin vissla så är det 2-1 till Unatletico i halvtid.
I andra halvlek fotsätter Unatletico att vara osportsliga och slår långt på de Tjång som med en stor gnutta tur och en hel del skicklighet får fram bollen till Tim som förnedrar Quislingen ytterligare två gånger. 1-3 och 1-4.
Ridå.
Det är aldrig för sent att ge upp som vi brukar säga.
Ytterligare en av de där långbollarna kom farande mot de Tjång, som ännu en gång misstog sig i sin avståndsbedömning. Men det var något annat, något som skilde den här gången från alla de tidigare gångerna. Det var den där lilla gnutta hjärta som plötsligt växte fram i hans gestalt.
I en snabb rörelse, som en dans på slak lina, slängde de Tjång upp sina osynliga händer och behandlade bollen som Michael Jordan i sin prime och effektfullt avvärjde ännu ett baklängesmål.
Domaren, förvirrad och förvånad, tvekade inte en sekund att blåsa för en hands. Med ostskivan i handen, drog han fram den som ett bevis på det osedvanliga inträffade. De Tjång försökte desperat förklara att han inte hade gjort något fel, men orden fastnade i halsen.
Det var oklart vad som egentligen hade hänt. Var det en ofrivillig rörelse, ett oavsiktligt misstag eller något mer?
Ett par minuter senare får Unatletico en frispark och Quislingen stod där, med sin vältränade kropp och försökte desperat att stoppa frisparken. Han sträckte ut sig som en tigermatta, beredd att offra sig för laget. Men ibland är ansträngningen inte tillräcklig, och bollen hade sina egna planer och flög upp i krysset.
Men mitt i allt detta mörker fanns det ljus. Det fanns en spelare, de Tjång, som trots det tunga resultatet kämpade sig igenom matchen. Medan laget kämpade för att hålla emot, var det han som stack ut som en strålande stjärna på planen.
Han kämpade med all sin kraft och gav allt för sitt lag, trots de svåra omständigheterna. Det var en makalös bedrift att trotsa motgången och visa prov på enastående talang och skicklighet. Med en varning och fem assist i en match där endast ett mål framåt gjordes, var han utan tvekan matchens lirare för FC Skitliv.
Det är nya tag redan på torsdag. Då mot FC Old Boyz. Vi ses då.